Jag har lovat mig själv att inte skriva för långt, men vad är långt igentligen, en resa mellan Goa och Jaisalmer på runt 100 mil och 28 timmar, en harry potter order of the phenix-bok, en indies extremt uppdragna kalsonger så man ser hans extremt långa snopp, när tre personer ger sig iväg på en kameltur den första december ifrån fjärran öster i hopp om att bli frälsta från håriga indiska pizzabagare, bangkoks flygplats, ett utdraget rasistsamtal om hur idiotiska muslimerna är som kommer från landet pakistan, långt långt borta, ett csnbidrag som kom sju veckor försent, landvägen hem från indien igenom pakistan, irak, iran, turkiet och vidare igenom europa, en tolv timmar lång promenad igenom den djupa malaysiska djungeln, tre veckors väntan på ett nytt sällskap, ett avlångt nepal, världens högsta berg mount everest, floden ganges där man inte bara sprider alla hinduers aska utan också borstar tänderna och badar i, men vad är igentligen långt.

Where to start? Jo, i den djupa malaysiska djungeln såklart. Efter många om och men mötte jag upp med tomas & lisa bruno i Jerantut efter en veckas resande från phuket. När jag lämnade penang så hade jag inte en tanke på att det skulle ta mig 24 timmar att åka 30 mil, men efter 3-4 bussbyten och väl framme i Jerantut, gateway of tama negara så stog det klart att det inte var omöjligt iallafall. Vi tog oss in i djungeln, tama negara som är över 130 miljoner år gammal och den äldsta regnskogen på moder jord. Vi gick en lång promenad, klämmde oss igenom dom trånga gråttorna fyllda med båda fladdermöss och fladdermössbajs. Det sista vi gorde var att hopps i en båt för att åka en mil upp för en flod och sen köra floomride(?) ner och skvätta vatten på andra båtar som åkte brevid.

Blöta och kalla men med ett leende på läpparna tog vi oss tillbaka till jerantut och morgonen därefter tog vi en buss till Kuala Lumpur, malaysiska huvudstaden som rymmer 1.3miljoner invånare och dom största twintowersarna i världen som sträcker sig upp imot 400 meter eller något liknande. Det ända tornet som är högre ligger i taiwan tror jag. Vi mötte upp kalle och frida här då vi började fira allas födelsedagar, firandet som skulle sträcka sig en vecka och hela vägen ner till singapore där vi träffa rockstjärnan Budi[boody] som vägrade släppa iväg oss förens födelsebarnet tomas hade druckit en flaming lambogini. Han hade berättat fina historier om eld och ett högt torn och allt bara brinner och man dricker med ett sugrör från botten och allt vad han sa, men eftersom managern inte var inne så fick vi ett litet drinkglas med sambuca som inte brann mycket alls. Efter ett bar trevliga men dyra dagar i singapore så flydde vi landet till Indien medans Tomas åkte tillbaka till kl föratt börja resandet hem till kalla sverige.

Indien indie, vilket land. Vi kom fram runt 23:00 där vi tog en taxi föratt ta oss över hela bombay till ett lite mer turistikt ställe med lite guesthouses osv. Resan dit tog 1-2 timmar och från våran gulsvarta ford från 30-talet så fick vi se det stora gettot Bombay. Vi hade läst en artikel på flyget om hur en bollywoodkändis hade kört rattfull över 15 pers varav 9 hade avlidit, vi fråga oss hur detta är möjligt. Men i indien, där det omöjliga blir så solklart enkelt så är det nästan omlöjligt att inte göra det omöjliga. Här sover näligen människor överallt, under bilar, på bilar, framför bilar, i bagaget i bilar, på gatan, under mattor, på trottoarer, ja överallt. Vi flydde denna staden ganska snabbt eftersom vi inte hade en aning om vad vi gorde där och hoppa på ett tåg och tog oss till Kochi, Kerela.

26 timmars tågfärd och en tuktuktur med världens svettigaste österrikare med en gång som självaste charlie chaplin skulle fyllas av avund så kom vi fram till detta kochi som vi inte heller riktigt vad vi hade här å göra. Och maten instämmde då jag plötsligt slängde ut en gulgrön sörja blandat med ris och potatis ute på en färga med en publik på två svenskor och 300 indier. Jag hade ätit något obehagligt och det visade sig att även Lisa hade gjort detta då hon fick kramper i magen och spydde några gånger. Nångång framåt kvällen blev hon såpass dålig att hon och frida tog sig till sjukhus som jag fått förklarat för mig att det var som man tänker sig ett krigssjukhus under andra världs kriget ser ut, med patienter och råttor överallt. Dom kom tillbaka lite gladare iallafall och vi kunnde sova ett par timmar. Vi åkte ut på en båttripp som inte var alltför spännande, spänningsnivån peakade när vi fick lära oss hur dom gör rep.. REP. Vi tog ett tåg iväg från hellvetet och när vi klev av tåget och ner på perongen stog det Goa på en skyllt.

Goa, indiens strandparadis. Vi stack till palolembeach där vi hängde hela dagarna på stranden och dom sena kvällarna hos ett par araber med vattenpipor och otroligt god mat. Maten var lite utav en höjdpunkt i Goa för här smaka den indiska maten som den smakar i sverige, den thailändska maten smaka bättre än någon annanstans och den mexikanska maten var även den god. Efter en veckas gazzande skulle vi ta oss vidare till Jaisalmer, rajasthan.

Vi hoppa på ett flyg i två timmar för att landa och ta en iskall nattbuss 12 timmar för att hoppa på en ny buss i 6 timmar för att tillslut vara framme i Jaisalmer. Jag säger det igen, iskall nattbuss. Jag är ganska förvånad att vi överlevde. Så nu är vi iallafall i Jaisalmer ute i rajasthans öken. Jag har länge prisat rajasthan och sagt saker som "rajasthan kommer vara det bästa som hänt er" osv. Men jag gillar det väldigt mycket än sålänge, vi spenderade en dag inne på fortets trånga gator och en lunch uppe på taket av en av byggnaderna med en utsikt över hela Jaisalmer. Imorgon ska vi upp i ottan för att åka på kamelsafari, nånting som jag är lite rädd för, senast jag klev upp på något djur var 12 årsen och då bröt jag armen, och kameler är mycket större än hästar :C.

Nu får det vara nog, jag har spenderat för mycket pengar på palestinasjalar idag för att ha råd att surfa mer. Kommer ladda upp bilder när jag kommer till delhi tänkte jag så ni får vänta i en vecka innan ni får ta del av min ökenvistelse. Ha det så bra så länge, kommer nog kunna uppdatera lite oftare nu när lisa och frida åker hem. Tanken är att vi ska åka till Pushkar, new delhi där dom flyger hem, sen kan det hända att jag åker till utran padrech för att hälsa på en indie vi mötte på tåget men det blir förmodligen så att jag sticker till varanasi och badar i ganges och sen upp till nepal och fryser tårna av mig. Ha det iallafall. pöZZ