Idag när jag satt vid min dator och surfade runt så kom jag på att IFK skulle göra upp om det otroligt prestigefylla SM-guldet(........). Jag tänkte kolla om jag kunnde hitta någon livestreaming men halkade in på aftonbladets "nya, coola minut för minut sändning". Dvs det ser ut som när man spelar football manager... för er som inte vet hur det ser ut skulle jag helst vilja hugga en skruvmejsel in i huvvet på er, men föratt göra det enklare så säger jag att man ser gubbarna som små runda ringar som springer runt på planen. Bollen är också rund. Och om man sparkar upp den i luften så blir den större. Kan bli lika stor soma halva planen nästan. Kanske större. Iallafall, det ser gansa tacky ut.

Men efter att kollat några minuter så börjar jag fundera på hur det går till. Alla spelare rör ju sig på planen som dom rör sig på riktigt... live. Det första som slår mig är att dom har sändare på sig som säger precis vart dom är och pekar ut sig själva på den lilla gröna fotbollsplanen. Det vore såklart den enklaste förklarningen, men den känns lite konstig... har dom en antenn på huvudet då? Nä. Andra idéen som dök upp var att det satt 23 personer som alla hade varsin gubbe att flytta på efter att ha sett hur dom rör sig i verkligheten. Det känns också som en väldigt konstig idé. Men om det var så får man hoppas att killen som hade hand om bollen hade högre lön än dom andra, eftersom den täcker mycket mer meter.




När jag sitter där och spinner vidare på hur bollen som thomas sköt gick i mål så börjar jag tänka på farsan. Eller rättare sagt om det är så här det känns att bli gammal med tekniken. You feel me? Det går inte en dag förbi då pappa sitter vid datorn och säger "otroligt" eller "makalöst" tusen gånger. För bara något årsen tyckte jag allting var så lätt. Inte föratt jag var smartare på den tiden. Det hade mer med att man inte behövde nått mer innåtvecklat svar. Om någon frågade hur mobiltelefoner fungera så sa man bara... "Det är olika sortes vågor som går mellan telefonerna" Och man var nöjd med det svaret. Vadå... VADÅ?! Vågor? Mig lurar du inte Mr Nokia.Varför skulle allt gå och bli wireless. Förut gick det iallafall sladdar mellan telefonerna. Inte föratt det gör någon klokare. Dom satt säkert och tänkte tillbaka på den gamla goda tiden då man pratade genom ett rör och på andra sidan fanns en trattliknande megafon som det blurriga ljudet kom ut ur.

Iallafall.. ettor och nollor skrämmer mig. Det är så här det känns att bli gammal med tekniken. Ett smakprov för er 90-talister, your up next.  

Good night and good luck.