26 December Kathmandu
Dag ett:
Började med att Ben slog upp dörren och sa "get up mate" på ett sånt australianskt vis som bara Ben kan. Vi väcker Steff och Liz för att gå och köpa frukost, två cinemonrolls och en dansk bulle blev mitt inköp som mättade magen en liten stund iallafall. Vi splittade upp sedan och jag och Ben tog en taxi till baglum busstand men halvvägs dit märker jag att jag glömmt mitt dyra permit för att komma in i nationalparken. Vi åker tillbaka och hämtar permitet och åker sedan tillbaka till busstandet föratt precis hinna hoppa på bussen som tar oss till Naya Pul.
Väl i Naya Pul börjar vi gå ner mot stigen som vi ska följa dom kommande fem dagarna. Vi möter två swizzar(tror jag, jag frågade aldrig men dom såg swizziga ut, en av dom såg ut som ost så jag antog bara) och dom säger att dom just pungat upp runt 300 SEK var till maoisterna. Dom råder oss att säga att vi bara ska vara i bergen ett par dagar för att slippa betala lika mycket, och det gör vi.. vi säger att vi ska vara här i fyra dagar, betalar 40 kr och sen skriver vi en 1a framför 4an så det ser ut som vi betalt för 14 dagar. Jippie.. slapp betala 10 kronor till terrorligan Maoisterna.
Vi stannar på te och frukost för att sedan bege oss mot vårat slutmål för dagen, Ulleri. Det var en ganska lugn dag eftersom vi håller ett högt tempo så blir inte dagarna så långa. Men där vi ska från Tikedhunga till Ulleri så är vi ganska trött och vi ska gå uppför 600 meter branta trappor, vi orkar inte och stannar halvvägs, töntar.
Efter att ha hälsat på en lokalbo 28 gånger, ätit kvällsmat och druckit en stor pot chaite så går vi och slaggar.
Dag två:
Börjar med en tallrik gröt för att få lite extra energi för att kunna ta oss till Goraphani, stället man går till poon hill ifrån tidigt på morgonen. Och vi gick, tog lunch och snackade med en gammal man från england som bar skolböcker till barnen uppe i bergen. Och han var gammal, säkert över 80. Och det är inga picknickpromenader man ger sig ut på. Annars hände det inte så mycket, vi träffa två andra australienare och skämtade om tjejens indiska familj ungefär. Jag tog en dush i kallvatten, var inte det bästa jag gjort.
Annars var promenaden inte så svår. Tror vi gick upp runt 700 meter, gämnfört mot första dagen då vi gick upp 900.
Dag tre:
Är dagen vi ska upp till poonhill, vi blir väckta klockan 5:30 ungefär för att gå ut i -5 grader och uppför en 500 meters hög trappa. Jag tog på mig allt jag hade inklusive filten från rummet för det var kallt. Poon hill är toppen på min trekk och sträcker sig 3210 meter över havet har jag för mig. Och det skulle kunna ha varit fint om det inte sprang runt 200 turister där uppe och drack te å gapa, men det var ganska roligt ändå. Tog lite bilder och sen stack vi ner till våran lodge för att äta frukost.
Vi gick sedan vidare mot tadapani, och det är utför så det går väldigt snabbt. Ungefär halvvägs dit träffar vi på steff och liz som vi käkade middag med nere i Pokhara. Dom såg rätt slitna ut och jag tror jag vet varför, men det får vänta tills nästa dags rapport. Snackade en snabbis innan vi gick vidare till tadapani. Vi kommer fram vid 15:00 tiden och väntar in annat folk som ligger bakom oss. Till slut kommer två kanadänsare som vi snackat endel med under trekkingen, för det är lite roligt, många gör samma trekk eller samma spår och alla sover på samma ställen så man träffar samma folk hela tiden. Ganska kul.
Det kommer iallafall fram tillslut att dom ska till afrika och Ben som vart där i ett par månader går loss på olika restips, och man blir väldigt sugen på att åka, blev riktigt avundsjuk på dom faktiskt. Afrika ska jag nog till nångång snart. James som en av kanadänsarna heter funderar förövrigt på att göra sin master of law i Göteborg så vi bytte mailaddresser för att visa honom runt denna kära håla.
Efter många byttor te så går vi å lägger oss, Ben ska följa med James och Earl till Annapurnas Basecamp på 4300 meters höjd och jag blir själv på tillbakavägen, något jag hade räknat med så det var inte direkt så att han lämna mig i sticket. Fast jag blev sugen på att gå upp till ABC med dom men jag har ingen utrustning för det så jag fick börja parvla mig hemmåt.
Dag fyra:
Var utan tvekan den jobbigaste dagen, jag började från tadapani som ligger på ungefär 2600 meters höjd för att gå ner till 1100 meters höjd och sen gå upp till 2100 meters höjd igen. Jag gick totalt i 8 timmar och det känndes både i lederna och vaderna kan jag lova.
När jag kom fram till Ghandruk som ligger på ungefär 2000 meters höjd så ser jag vad steff och liz har klättrat upp för, en 900 meters trappa. Och det tog mig runt två timmar att ta mig ner och kan tänka mig att det tatt 5 timmar att gå uppför, och inga pausplatser fanns det heller. Såg riktigt jobbigt ut och är fortfarande glad att vi började trekken i Naya Pul.
Träffar en tjej från Hong Kong som pluggar medicin i Chicago, hon går tredje året på univeristet och är 18 år, hur sjukt är inte det.
Aja, jag gick iallafall och la mig för jag var riktigt mör efter den dagen.
Dag fem:
Eftersom jag har ungeför 3 SEK på mig så beger jag mig av ganska tidigt mot Phedi. Det är en tre timmars gång dit och den är inte speciellt rolig eller fin. Jag delar en taxi från phedi med en japan till pokhara, och jag är väldigt hungrig nu. Retligt nog så har all hotelpersonal och Resturangpersonal gått i strejk medans jag har vart borta och alla resturanger e stängda. Jag hittar tillslut en kille som smugglar in mig på en liten resturang och jag får i mig en bit mat.
Det är i snabba drag vad jag vart med om uppe i himalayerna, kanske inte låter jätteroligt men det är faktiskt grymmt schysst, mäktigt, roligt och allt som hör till. Kommer nog definitivt åka tillbaka till himalayerna någon gång i mitt liv och kan rekommendera det starkt. Sitta halva dagarna och dricka te ute i den kalla luften med den varma solen skinandes på ryggen, är lite som en varm vårdag i sverige, och dom gillar vi.
Sen dess har jag hängt i kathmandu men har inte haft för mig så mycket här. Jag ska dock hoppa bungeejump imorgon från 160 meter, tydligen det nästhögsta hoppet man kan göra i världen. Är grymmt peppad och hoppas på att jag vaknar upp i tid imorgon för 05:30 bär det iväg.
Kommer nog skriva igen imorgon om hur bungeejumpet var, men vi får se om jag lever till den timmen. Mohaha, har fyllt i ett papper om att dom inte tar på sig nått ansvar om någoting händer mig när jag hoppar. Gott.
Ha det så bra så hörs vi snart, god jul försten. HEJ
Här har ni direktlänk till bildgalleriet... HÄR
19 December Pokhara
Mja, då var man framme i Pokhara, Nepal. En lite halvstor stad med en väldans massa trekkingturister.
Jag tog tåger från Varanasi och tuffade vidare mot Gorakphur, en liten håla några mil ifrån Nepalgränsen. Jag träffade två koreaner och en ryss på tågstationen i Varanasi så tågresan blev en fröjd, även om koreanerna pratar ytters lite engelska. Vi hoppade på en buss mot Sunali som ligger på gränsen till Nepal. Käkade frukost och gick in i Nepal. Tog oss sedan till Baharwati för att ta farväl av min ryska vänn och byta buss mot Lumbini, Buddahs födelseplats och en väldans massa tempel, påminner lite av Ankor Wat bara att alla tempel har en nationalitet och är ganska moderna. Jag och mina två koreanska kompanioner gick dom tre kilometrarna till Koreanska templet för att slagga en natt gratis.
Efter lite gratis frukost åkte jag till Butwal för att ta ut lite pengar och byta buss till Tansen. Vad jag märkte väl i Butwal var att jag bara hade 25 rupes, ungefär två kronor och femtio öre. Jag sa till en cykelkille att köra mig till Nabil Bank och han börja cykla, och pekade till olika ställen och såg frågandes ut. Tillslut släppte han av mig, vid en bensinmack... det är ju till en bensinmack alla resenärer vill åka. Jag sa till han att sticka och brinna och tog lokalbuss till nabil bank.
Hoppade sedan på en buss till Tansen, en två timmars busstur igenom denna maze av kassa vägar, turkåsa vattendrag och höga berg. Det var och är verkligen vackert här i Nepal. Till höger och vänster har man bergstoppar som sticker upp och längst ner i dalen rinner stora floder med kristalklart vatten. Väl framme i tansen tar jag mig en tur runt stan för att sedan gå och lägga mig.
Tog buss från Tansen till Pokhara med förhoppningen av att jag ska hinna dit innan solen går ner och ACAP-kontoret stänger, men ännu en gång har LP bevisat att dom aldrig har vart i länderna dom skriver om, en fyra timmars bussfärd blev till nio timmar. Så jag tog in på Yeti GH för att nästa dag gå till kontoret och shoppa lite nödvändigheter inför den promenad jag ska ta.
Jag har nu hookat upp med en australienare som ska med upp i himalayerna imorgon, lite skönt att slippa göra det själv om man bryter benet eller något sådant. Har fortfarande inte köpt några byxor och tänker inte heller göra det, köpte ett par långa sockor istället och en varm tröjja som väger två kilo typ. Jag börjar gå imorgon och planerar komma ner den 23e nån gång på kvällen, förmodligen hör ni av mig då annars får det vänta för den 24e åker jag till kathmandu för att fira jul och skaffa ett thaivisum. Om jag inte hör av mig någong då så kan ni väl slå en signal till UD eller något.
Min feta trekkinggear:
2 tshirtar
2 tröjjor
1 shorts
1 sockor
2 strumpor
1 halsduk
1 filt
1 kamera
1 brief history of time
1 kortlek
Ha det så bra sålänge, så hörs vi om en vecka. Nu ska jag till GHt och planera lite till, possokram.
14 December Varanasi
Min ända vän
Jo, vi tog oss ju ut på denna kamelsafari från Jaisalmer. Lisa jag frida och två andra killar från belgien och kanade hoppade upp på varsin kamel och red iväg mot den sandiga horisonten. Minns inte om jag har nämt det men jag är lite rädd för att klättra, framförallt klättra på djur, gud va onartuligt. Men jag hoppade upp på denna best på 2-3 meter. Även om jag fick den minsta så var det högt nog. Efter ett par timmars skumpande och en nackvärk så slår vi läger bland dom gula sanddynorna. Medands våran guide gör upp eld sätter vi oss och kollar på solnedgånen som alltid lyckas bli en besvikelse. Efter ett skrovmål mat kommer en annan guide med sin lärjunge och sätter sig vid våran lilla brasa, lärjungen visar sig vara musiker och han ska tydligen vara bra på det han gör, han säljer citarer både hit och dit och spelar över hela europa med sitt hindipopband. Det visar sig också att han kan se spöken, och att jesus är från indien när vår kanadänsiska vän tar kontakt med honom, herre gud.. han kan ju allt tänker jag. Vi gick sen och la oss under fullmånen med sand i munnen får att försöka få några timmars sömn, jag som alltid har för lite kläder på mig frös tydligen nästan ihjäl enligt mina reskamrater, själv har jag inget minne av detta men jag vaknade av att Lisa låg och huttrade, tror dom har gjort en kupp mot mig. Dagen efter tar vi oss tillbaka till det civilicerade Jaisalmer där vi hoppar på en buss till Ajmer/Pushkar.
Pushkar som är en av indien tre heligaste städer var ett ganska soft ställe där man inte kunnde eller fick äta kött, ägg och inte heller dricka alkohål, en bra filosofi kan man tycka om man inte kollar i menyn där man säljer Special Lassi Medium, Special Lassi Strong, Special Lassi KING XXL. Uppenbarligen så är man inte så hårda på hashish och andra dråger som man är på alkohål. Vi gjorde inte så mycket här, jag kollade mest på när mina kamrater spendera alla sina pengar på shopping. Men vi hade det ganska kul ändå, vi tog in på en fin takvåning med sånna lyxigheter som varmvattendush, himmelsäng och en balkong som man säkert kan få plats 20 pers på. Efter ett par dagar i lugna Pushkar hoppa vi på en buss till Agra, men först skulle vi byta buss i Ajmer och där blev vi sittandes i någon timme med äpplet till vårt stöd.
Väl framme i Agra lämmna vi in väskorna på en liten travelagency och tog en tuktuk till Taj Mahal som tydligen ska vara nån byggnad en kille sa att en massa folk skulle bygga till minne av hans andra fru som avlidit efter ha spottat ut 14 barn, romantiskt. Och vilken byggnad, byggd i vit sten... jag ska inte fortsätta låtsas som om det var det roligaste jag vart med om, spendera dom 120 SEK som gick åt i inträde på något roligt istället, t ex 240 tuggumin eller 1500 Alpenliebe. Vi åt på pizzahut och sen bar det av till Delhi, detta shoppingmekka som vi hört så mycket gott om.
Förutom att spy, gå på bond och the guardian på ganska fina biografer, och bli tullad ett par gånger om dagen så var det inte mycket förutom shopping som hände och därför inte speciellt roligt att skriva om eftersom jag inte köpte något. Nu ljög jag faktiskt, jag köpte en flygbiljett till bangkok för 1300 SEK den tredje januari.
När Lisa och Frida lämna mig den elfte december så har jag väl haft lite småjobbigt, inte för att jag får nån hemlängtan, men föratt the more the marrier som man brukar säga. Tror det kommer gå över snart, hoppas jag, jag blir mest hängig och grinig om det inte gör det och ingen vill hänga med en hängig och grinig människa, inte jag iallafall. Tog en båttripp igår med en brittisk konstnär som rest dom senaste 30 vintrarna. Vet inte riktigt vad det är men jag hänger mycket med äldre folk, han var iallafall 61 men betedde sig som något annat, han var lite utav en charmig Pierce Brosnan, men jag tvivlar att pierce har knullat runt så mycket som han här har, man kan tycka att det låter ensamt men han verkar vara ganska glad faktiskt.
Nu sitter jag i Varanasi, en av de tre heligaste städerna och ganges forssar utanför mitt fönster. Har vart här en natt och ska vidare till nepal imorgon. Resan kommer innhålla en tågresa och tre bussresor innan jag kommer fram till mitt mål, Buddhas födelseplats Lumbini. Verkar vara ganska fridfullt i Nepal för tillfället och får hoppas att det förblir så.
Aja, hade så fint allihopa, tror det är ont om internet i Nepal så får se hur ofta jag kan höra av mig. Men eftersom jag är ett nolife så sätter jag mig nog på första bästa i vilket fall som helst.
Peace out räven.
12 December New Delhi
Jag hinner inte skriva nånting eftersom mitt tåg till varanasi går snart så jag får ta det där eller någon annanstans. Laddar istället upp ett drös bilder från senaste veckorna, många på Lisa och Frida men ni får ha överseende med det.
puss och kram allihopa.
Hoppas ni får er en härlig, kall och snöig vinter nu lisa och frida, frid vare med er.
ps. åk aldrig till indien för att köpa jeans ds.
Direktlänk till bildgalleriet om det inte fungerar här hittar du HÄR
31 November Jaisalmer
Where to start? Jo, i den djupa malaysiska djungeln såklart. Efter många om och men mötte jag upp med tomas & lisa bruno i Jerantut efter en veckas resande från phuket. När jag lämnade penang så hade jag inte en tanke på att det skulle ta mig 24 timmar att åka 30 mil, men efter 3-4 bussbyten och väl framme i Jerantut, gateway of tama negara så stog det klart att det inte var omöjligt iallafall. Vi tog oss in i djungeln, tama negara som är över 130 miljoner år gammal och den äldsta regnskogen på moder jord. Vi gick en lång promenad, klämmde oss igenom dom trånga gråttorna fyllda med båda fladdermöss och fladdermössbajs. Det sista vi gorde var att hopps i en båt för att åka en mil upp för en flod och sen köra floomride(?) ner och skvätta vatten på andra båtar som åkte brevid.
Blöta och kalla men med ett leende på läpparna tog vi oss tillbaka till jerantut och morgonen därefter tog vi en buss till Kuala Lumpur, malaysiska huvudstaden som rymmer 1.3miljoner invånare och dom största twintowersarna i världen som sträcker sig upp imot 400 meter eller något liknande. Det ända tornet som är högre ligger i taiwan tror jag. Vi mötte upp kalle och frida här då vi började fira allas födelsedagar, firandet som skulle sträcka sig en vecka och hela vägen ner till singapore där vi träffa rockstjärnan Budi[boody] som vägrade släppa iväg oss förens födelsebarnet tomas hade druckit en flaming lambogini. Han hade berättat fina historier om eld och ett högt torn och allt bara brinner och man dricker med ett sugrör från botten och allt vad han sa, men eftersom managern inte var inne så fick vi ett litet drinkglas med sambuca som inte brann mycket alls. Efter ett bar trevliga men dyra dagar i singapore så flydde vi landet till Indien medans Tomas åkte tillbaka till kl föratt börja resandet hem till kalla sverige.
Indien indie, vilket land. Vi kom fram runt 23:00 där vi tog en taxi föratt ta oss över hela bombay till ett lite mer turistikt ställe med lite guesthouses osv. Resan dit tog 1-2 timmar och från våran gulsvarta ford från 30-talet så fick vi se det stora gettot Bombay. Vi hade läst en artikel på flyget om hur en bollywoodkändis hade kört rattfull över 15 pers varav 9 hade avlidit, vi fråga oss hur detta är möjligt. Men i indien, där det omöjliga blir så solklart enkelt så är det nästan omlöjligt att inte göra det omöjliga. Här sover näligen människor överallt, under bilar, på bilar, framför bilar, i bagaget i bilar, på gatan, under mattor, på trottoarer, ja överallt. Vi flydde denna staden ganska snabbt eftersom vi inte hade en aning om vad vi gorde där och hoppa på ett tåg och tog oss till Kochi, Kerela.
26 timmars tågfärd och en tuktuktur med världens svettigaste österrikare med en gång som självaste charlie chaplin skulle fyllas av avund så kom vi fram till detta kochi som vi inte heller riktigt vad vi hade här å göra. Och maten instämmde då jag plötsligt slängde ut en gulgrön sörja blandat med ris och potatis ute på en färga med en publik på två svenskor och 300 indier. Jag hade ätit något obehagligt och det visade sig att även Lisa hade gjort detta då hon fick kramper i magen och spydde några gånger. Nångång framåt kvällen blev hon såpass dålig att hon och frida tog sig till sjukhus som jag fått förklarat för mig att det var som man tänker sig ett krigssjukhus under andra världs kriget ser ut, med patienter och råttor överallt. Dom kom tillbaka lite gladare iallafall och vi kunnde sova ett par timmar. Vi åkte ut på en båttripp som inte var alltför spännande, spänningsnivån peakade när vi fick lära oss hur dom gör rep.. REP. Vi tog ett tåg iväg från hellvetet och när vi klev av tåget och ner på perongen stog det Goa på en skyllt.
Goa, indiens strandparadis. Vi stack till palolembeach där vi hängde hela dagarna på stranden och dom sena kvällarna hos ett par araber med vattenpipor och otroligt god mat. Maten var lite utav en höjdpunkt i Goa för här smaka den indiska maten som den smakar i sverige, den thailändska maten smaka bättre än någon annanstans och den mexikanska maten var även den god. Efter en veckas gazzande skulle vi ta oss vidare till Jaisalmer, rajasthan.
Vi hoppa på ett flyg i två timmar för att landa och ta en iskall nattbuss 12 timmar för att hoppa på en ny buss i 6 timmar för att tillslut vara framme i Jaisalmer. Jag säger det igen, iskall nattbuss. Jag är ganska förvånad att vi överlevde. Så nu är vi iallafall i Jaisalmer ute i rajasthans öken. Jag har länge prisat rajasthan och sagt saker som "rajasthan kommer vara det bästa som hänt er" osv. Men jag gillar det väldigt mycket än sålänge, vi spenderade en dag inne på fortets trånga gator och en lunch uppe på taket av en av byggnaderna med en utsikt över hela Jaisalmer. Imorgon ska vi upp i ottan för att åka på kamelsafari, nånting som jag är lite rädd för, senast jag klev upp på något djur var 12 årsen och då bröt jag armen, och kameler är mycket större än hästar :C.
Nu får det vara nog, jag har spenderat för mycket pengar på palestinasjalar idag för att ha råd att surfa mer. Kommer ladda upp bilder när jag kommer till delhi tänkte jag så ni får vänta i en vecka innan ni får ta del av min ökenvistelse. Ha det så bra så länge, kommer nog kunna uppdatera lite oftare nu när lisa och frida åker hem. Tanken är att vi ska åka till Pushkar, new delhi där dom flyger hem, sen kan det hända att jag åker till utran padrech för att hälsa på en indie vi mötte på tåget men det blir förmodligen så att jag sticker till varanasi och badar i ganges och sen upp till nepal och fryser tårna av mig. Ha det iallafall. pöZZ
