16 Januari Koh Chang
Dagen efter förra inlägget dvs den 27e så åkte jag iväg från Kathmandu för att slänga mig ut från en 160 meter hög bro ner i en dal med höga klippväggar bara ett tiotal meter ifrån sig känndes det som. Det började med att jag gick upp 05:30 för att möta upp mina fellow comrads som också skulle hoppa. Vi blev ett gäng på nio pers som satte sig på bussen för att åka iväg mot Tibetgränsen. Efter en fyra timmars busstur kommer vi fram till en bro hängandes mellan två klippväggar. Vi gör över bron och jag tror alla tog sig en funderare på vad vi gett oss in på. Efter ett par koppar te eller whiskey för dom som inte pallade trycket så gav vi oss ut på bron i väntan om att få hoppa. Eftersom den tyngsta börjar hoppa så hamna jag ungefär i mitten av gänget efter den galne ryssen. När det var min tur att gå ut på trampolinen och hoppa så var det inte mycket man tänkte på förutom att göra det snyggaste hoppet av alla. Och precis när man har börjat hoppa och man vet att det är försent att ändra sig så fundera jag en halv sekund på just det, att det inte finns nån återvändo nu, och när ögonen fylls av tårar och allting ser ut som fartränder så är det inte mycket annat än fula ord som kommer ut ur munnen. Det var galet, och när man var nere på marken så kunnde jag knappt stå still, och när jag var påväg upp för trapporna tillbaka till bron så kunnde jag knappt gå utan halvsprang upp för trapporna. Defenitivt den galnaste minuten i mitt liv, kanske den dyraste också.
Efter att ha tagit bussen tillbaka till Kathmandu åker jag vidare till Royal Chitwan National Park för att försöka få syn på vilda tigrar, noshörningar och elefanter. Börjar dagen med en båttur men eftersom det är väldigt dimmigt den här dagen så såg jag inte mycket. Efter att ha stigit av båten för att börja gå tillbaka till centrum så tar det inte mer än två minuter förens en noshörning springer ut på vägen 10 meter framför mig och min guide. Vi hoppar upp i ett träd och där sitter vi i en timme nästan då det kommer en stor grupp med amrikanare gåendes och vi vågar till slut klättra ner och gå tillbaka, var en ganska rolig händelse men man känner sig lite som en tysk som kommer till Sverige för att se älg, men jag köpte iaf inte noshörningsbajs.
Aja.. tog bussen mot gränsen dagen efter trekken och ungefär 3-4 mil innan gränsen så stannar bussen och säger att det är en trafficjam och vi kommer inte köra längre. Och ordet trafficjam har fått en ny betydelse fär mig. Numera är en trafficjam när 20 000 lastbilar möts på en enfilig väg, stannar och går hem. Jag går kanske en mil med min packning innan traffiken lättar och jag kan ta en minibuss vidare till gränsen. Efter ha gått in i Indien så sätter jag mig på en buss till Patna i hopp om att kunna hitta ett tåg direkt som skulle ta mig till Calcutta så jag kunnde vara där över nyår. Men det gick ju inte så bra som mycket annat i Indien och tågen är fullbokade, som vanligt. Så jag köper en flygbiljett till Calcutta, men flyger inte förens 4 dagar efter jag kommit dit och jag får spendera nyår i en stad på 1.2 miljoner invånare och två vita turister, inklusive mig själv. Jag låser in mig på mitt rum, kollar på starwars och äter naan med raita. Plötsligt hör jag ett smattrande och lite annat och tror att det är krig eller nått. Efter fem minuter förstår jag att det inte är krig utan någon som smäller smällare, tydligen så var det nyår. Jag lägger mig och vaknar upp för att kolla på CSN och New Yorks nyårsfirande. Så lite nyårskännsla fick jag till slut. Jag hatade verkligen Indien när jag var i Patna och att komma till Calcutta var väldigt skönt även om jag bara stanna där i en natt.
Tog planet till Bangkok den 3e och landade sent den 4e och när jag satte mig i taxin så känndes det nått så otroligt skönt, bilen går snabbare än 30, låter inte som pansarvagnar, bilarna kör i filerna som är utmålade och vägarna är bra. Ett riktigt västland. Det var verkligen en sjuk kännsla och jag skrattade faktiskt för mig själv när jag satt där i taxin. Tyvärr var flygmaten inte helt 100 och jag blev något magsjuk, något jag fortfarande har lite småproblem med även om det är mycket bättre nu. Dagen efter kom ada, bengji, koffe och jasper, hänger lite med dom i väntan på min syster Elin som kom den 8e. Och sedan hon kom så har vi hängt på Koh Chang och partat och solat en massa.
Livet är ganska gott just nu, om några dagar åker vi tillbaka till bangkok fär att hooka upp med anders lella och jonna för att sedan åka söderut till phuket och runtomkring. Hoppas att det kommer gå bra.
Direktlänk till gallerit HÄR
26 December Kathmandu
Dag ett:
Började med att Ben slog upp dörren och sa "get up mate" på ett sånt australianskt vis som bara Ben kan. Vi väcker Steff och Liz för att gå och köpa frukost, två cinemonrolls och en dansk bulle blev mitt inköp som mättade magen en liten stund iallafall. Vi splittade upp sedan och jag och Ben tog en taxi till baglum busstand men halvvägs dit märker jag att jag glömmt mitt dyra permit för att komma in i nationalparken. Vi åker tillbaka och hämtar permitet och åker sedan tillbaka till busstandet föratt precis hinna hoppa på bussen som tar oss till Naya Pul.
Väl i Naya Pul börjar vi gå ner mot stigen som vi ska följa dom kommande fem dagarna. Vi möter två swizzar(tror jag, jag frågade aldrig men dom såg swizziga ut, en av dom såg ut som ost så jag antog bara) och dom säger att dom just pungat upp runt 300 SEK var till maoisterna. Dom råder oss att säga att vi bara ska vara i bergen ett par dagar för att slippa betala lika mycket, och det gör vi.. vi säger att vi ska vara här i fyra dagar, betalar 40 kr och sen skriver vi en 1a framför 4an så det ser ut som vi betalt för 14 dagar. Jippie.. slapp betala 10 kronor till terrorligan Maoisterna.
Vi stannar på te och frukost för att sedan bege oss mot vårat slutmål för dagen, Ulleri. Det var en ganska lugn dag eftersom vi håller ett högt tempo så blir inte dagarna så långa. Men där vi ska från Tikedhunga till Ulleri så är vi ganska trött och vi ska gå uppför 600 meter branta trappor, vi orkar inte och stannar halvvägs, töntar.
Efter att ha hälsat på en lokalbo 28 gånger, ätit kvällsmat och druckit en stor pot chaite så går vi och slaggar.
Dag två:
Börjar med en tallrik gröt för att få lite extra energi för att kunna ta oss till Goraphani, stället man går till poon hill ifrån tidigt på morgonen. Och vi gick, tog lunch och snackade med en gammal man från england som bar skolböcker till barnen uppe i bergen. Och han var gammal, säkert över 80. Och det är inga picknickpromenader man ger sig ut på. Annars hände det inte så mycket, vi träffa två andra australienare och skämtade om tjejens indiska familj ungefär. Jag tog en dush i kallvatten, var inte det bästa jag gjort.
Annars var promenaden inte så svår. Tror vi gick upp runt 700 meter, gämnfört mot första dagen då vi gick upp 900.
Dag tre:
Är dagen vi ska upp till poonhill, vi blir väckta klockan 5:30 ungefär för att gå ut i -5 grader och uppför en 500 meters hög trappa. Jag tog på mig allt jag hade inklusive filten från rummet för det var kallt. Poon hill är toppen på min trekk och sträcker sig 3210 meter över havet har jag för mig. Och det skulle kunna ha varit fint om det inte sprang runt 200 turister där uppe och drack te å gapa, men det var ganska roligt ändå. Tog lite bilder och sen stack vi ner till våran lodge för att äta frukost.
Vi gick sedan vidare mot tadapani, och det är utför så det går väldigt snabbt. Ungefär halvvägs dit träffar vi på steff och liz som vi käkade middag med nere i Pokhara. Dom såg rätt slitna ut och jag tror jag vet varför, men det får vänta tills nästa dags rapport. Snackade en snabbis innan vi gick vidare till tadapani. Vi kommer fram vid 15:00 tiden och väntar in annat folk som ligger bakom oss. Till slut kommer två kanadänsare som vi snackat endel med under trekkingen, för det är lite roligt, många gör samma trekk eller samma spår och alla sover på samma ställen så man träffar samma folk hela tiden. Ganska kul.
Det kommer iallafall fram tillslut att dom ska till afrika och Ben som vart där i ett par månader går loss på olika restips, och man blir väldigt sugen på att åka, blev riktigt avundsjuk på dom faktiskt. Afrika ska jag nog till nångång snart. James som en av kanadänsarna heter funderar förövrigt på att göra sin master of law i Göteborg så vi bytte mailaddresser för att visa honom runt denna kära håla.
Efter många byttor te så går vi å lägger oss, Ben ska följa med James och Earl till Annapurnas Basecamp på 4300 meters höjd och jag blir själv på tillbakavägen, något jag hade räknat med så det var inte direkt så att han lämna mig i sticket. Fast jag blev sugen på att gå upp till ABC med dom men jag har ingen utrustning för det så jag fick börja parvla mig hemmåt.
Dag fyra:
Var utan tvekan den jobbigaste dagen, jag började från tadapani som ligger på ungefär 2600 meters höjd för att gå ner till 1100 meters höjd och sen gå upp till 2100 meters höjd igen. Jag gick totalt i 8 timmar och det känndes både i lederna och vaderna kan jag lova.
När jag kom fram till Ghandruk som ligger på ungefär 2000 meters höjd så ser jag vad steff och liz har klättrat upp för, en 900 meters trappa. Och det tog mig runt två timmar att ta mig ner och kan tänka mig att det tatt 5 timmar att gå uppför, och inga pausplatser fanns det heller. Såg riktigt jobbigt ut och är fortfarande glad att vi började trekken i Naya Pul.
Träffar en tjej från Hong Kong som pluggar medicin i Chicago, hon går tredje året på univeristet och är 18 år, hur sjukt är inte det.
Aja, jag gick iallafall och la mig för jag var riktigt mör efter den dagen.
Dag fem:
Eftersom jag har ungeför 3 SEK på mig så beger jag mig av ganska tidigt mot Phedi. Det är en tre timmars gång dit och den är inte speciellt rolig eller fin. Jag delar en taxi från phedi med en japan till pokhara, och jag är väldigt hungrig nu. Retligt nog så har all hotelpersonal och Resturangpersonal gått i strejk medans jag har vart borta och alla resturanger e stängda. Jag hittar tillslut en kille som smugglar in mig på en liten resturang och jag får i mig en bit mat.
Det är i snabba drag vad jag vart med om uppe i himalayerna, kanske inte låter jätteroligt men det är faktiskt grymmt schysst, mäktigt, roligt och allt som hör till. Kommer nog definitivt åka tillbaka till himalayerna någon gång i mitt liv och kan rekommendera det starkt. Sitta halva dagarna och dricka te ute i den kalla luften med den varma solen skinandes på ryggen, är lite som en varm vårdag i sverige, och dom gillar vi.
Sen dess har jag hängt i kathmandu men har inte haft för mig så mycket här. Jag ska dock hoppa bungeejump imorgon från 160 meter, tydligen det nästhögsta hoppet man kan göra i världen. Är grymmt peppad och hoppas på att jag vaknar upp i tid imorgon för 05:30 bär det iväg.
Kommer nog skriva igen imorgon om hur bungeejumpet var, men vi får se om jag lever till den timmen. Mohaha, har fyllt i ett papper om att dom inte tar på sig nått ansvar om någoting händer mig när jag hoppar. Gott.
Ha det så bra så hörs vi snart, god jul försten. HEJ
Här har ni direktlänk till bildgalleriet... HÄR
19 December Pokhara
Mja, då var man framme i Pokhara, Nepal. En lite halvstor stad med en väldans massa trekkingturister.
Jag tog tåger från Varanasi och tuffade vidare mot Gorakphur, en liten håla några mil ifrån Nepalgränsen. Jag träffade två koreaner och en ryss på tågstationen i Varanasi så tågresan blev en fröjd, även om koreanerna pratar ytters lite engelska. Vi hoppade på en buss mot Sunali som ligger på gränsen till Nepal. Käkade frukost och gick in i Nepal. Tog oss sedan till Baharwati för att ta farväl av min ryska vänn och byta buss mot Lumbini, Buddahs födelseplats och en väldans massa tempel, påminner lite av Ankor Wat bara att alla tempel har en nationalitet och är ganska moderna. Jag och mina två koreanska kompanioner gick dom tre kilometrarna till Koreanska templet för att slagga en natt gratis.
Efter lite gratis frukost åkte jag till Butwal för att ta ut lite pengar och byta buss till Tansen. Vad jag märkte väl i Butwal var att jag bara hade 25 rupes, ungefär två kronor och femtio öre. Jag sa till en cykelkille att köra mig till Nabil Bank och han börja cykla, och pekade till olika ställen och såg frågandes ut. Tillslut släppte han av mig, vid en bensinmack... det är ju till en bensinmack alla resenärer vill åka. Jag sa till han att sticka och brinna och tog lokalbuss till nabil bank.
Hoppade sedan på en buss till Tansen, en två timmars busstur igenom denna maze av kassa vägar, turkåsa vattendrag och höga berg. Det var och är verkligen vackert här i Nepal. Till höger och vänster har man bergstoppar som sticker upp och längst ner i dalen rinner stora floder med kristalklart vatten. Väl framme i tansen tar jag mig en tur runt stan för att sedan gå och lägga mig.
Tog buss från Tansen till Pokhara med förhoppningen av att jag ska hinna dit innan solen går ner och ACAP-kontoret stänger, men ännu en gång har LP bevisat att dom aldrig har vart i länderna dom skriver om, en fyra timmars bussfärd blev till nio timmar. Så jag tog in på Yeti GH för att nästa dag gå till kontoret och shoppa lite nödvändigheter inför den promenad jag ska ta.
Jag har nu hookat upp med en australienare som ska med upp i himalayerna imorgon, lite skönt att slippa göra det själv om man bryter benet eller något sådant. Har fortfarande inte köpt några byxor och tänker inte heller göra det, köpte ett par långa sockor istället och en varm tröjja som väger två kilo typ. Jag börjar gå imorgon och planerar komma ner den 23e nån gång på kvällen, förmodligen hör ni av mig då annars får det vänta för den 24e åker jag till kathmandu för att fira jul och skaffa ett thaivisum. Om jag inte hör av mig någong då så kan ni väl slå en signal till UD eller något.
Min feta trekkinggear:
2 tshirtar
2 tröjjor
1 shorts
1 sockor
2 strumpor
1 halsduk
1 filt
1 kamera
1 brief history of time
1 kortlek
Ha det så bra sålänge, så hörs vi om en vecka. Nu ska jag till GHt och planera lite till, possokram.
14 December Varanasi
Min ända vän
Jo, vi tog oss ju ut på denna kamelsafari från Jaisalmer. Lisa jag frida och två andra killar från belgien och kanade hoppade upp på varsin kamel och red iväg mot den sandiga horisonten. Minns inte om jag har nämt det men jag är lite rädd för att klättra, framförallt klättra på djur, gud va onartuligt. Men jag hoppade upp på denna best på 2-3 meter. Även om jag fick den minsta så var det högt nog. Efter ett par timmars skumpande och en nackvärk så slår vi läger bland dom gula sanddynorna. Medands våran guide gör upp eld sätter vi oss och kollar på solnedgånen som alltid lyckas bli en besvikelse. Efter ett skrovmål mat kommer en annan guide med sin lärjunge och sätter sig vid våran lilla brasa, lärjungen visar sig vara musiker och han ska tydligen vara bra på det han gör, han säljer citarer både hit och dit och spelar över hela europa med sitt hindipopband. Det visar sig också att han kan se spöken, och att jesus är från indien när vår kanadänsiska vän tar kontakt med honom, herre gud.. han kan ju allt tänker jag. Vi gick sen och la oss under fullmånen med sand i munnen får att försöka få några timmars sömn, jag som alltid har för lite kläder på mig frös tydligen nästan ihjäl enligt mina reskamrater, själv har jag inget minne av detta men jag vaknade av att Lisa låg och huttrade, tror dom har gjort en kupp mot mig. Dagen efter tar vi oss tillbaka till det civilicerade Jaisalmer där vi hoppar på en buss till Ajmer/Pushkar.
Pushkar som är en av indien tre heligaste städer var ett ganska soft ställe där man inte kunnde eller fick äta kött, ägg och inte heller dricka alkohål, en bra filosofi kan man tycka om man inte kollar i menyn där man säljer Special Lassi Medium, Special Lassi Strong, Special Lassi KING XXL. Uppenbarligen så är man inte så hårda på hashish och andra dråger som man är på alkohål. Vi gjorde inte så mycket här, jag kollade mest på när mina kamrater spendera alla sina pengar på shopping. Men vi hade det ganska kul ändå, vi tog in på en fin takvåning med sånna lyxigheter som varmvattendush, himmelsäng och en balkong som man säkert kan få plats 20 pers på. Efter ett par dagar i lugna Pushkar hoppa vi på en buss till Agra, men först skulle vi byta buss i Ajmer och där blev vi sittandes i någon timme med äpplet till vårt stöd.
Väl framme i Agra lämmna vi in väskorna på en liten travelagency och tog en tuktuk till Taj Mahal som tydligen ska vara nån byggnad en kille sa att en massa folk skulle bygga till minne av hans andra fru som avlidit efter ha spottat ut 14 barn, romantiskt. Och vilken byggnad, byggd i vit sten... jag ska inte fortsätta låtsas som om det var det roligaste jag vart med om, spendera dom 120 SEK som gick åt i inträde på något roligt istället, t ex 240 tuggumin eller 1500 Alpenliebe. Vi åt på pizzahut och sen bar det av till Delhi, detta shoppingmekka som vi hört så mycket gott om.
Förutom att spy, gå på bond och the guardian på ganska fina biografer, och bli tullad ett par gånger om dagen så var det inte mycket förutom shopping som hände och därför inte speciellt roligt att skriva om eftersom jag inte köpte något. Nu ljög jag faktiskt, jag köpte en flygbiljett till bangkok för 1300 SEK den tredje januari.
När Lisa och Frida lämna mig den elfte december så har jag väl haft lite småjobbigt, inte för att jag får nån hemlängtan, men föratt the more the marrier som man brukar säga. Tror det kommer gå över snart, hoppas jag, jag blir mest hängig och grinig om det inte gör det och ingen vill hänga med en hängig och grinig människa, inte jag iallafall. Tog en båttripp igår med en brittisk konstnär som rest dom senaste 30 vintrarna. Vet inte riktigt vad det är men jag hänger mycket med äldre folk, han var iallafall 61 men betedde sig som något annat, han var lite utav en charmig Pierce Brosnan, men jag tvivlar att pierce har knullat runt så mycket som han här har, man kan tycka att det låter ensamt men han verkar vara ganska glad faktiskt.
Nu sitter jag i Varanasi, en av de tre heligaste städerna och ganges forssar utanför mitt fönster. Har vart här en natt och ska vidare till nepal imorgon. Resan kommer innhålla en tågresa och tre bussresor innan jag kommer fram till mitt mål, Buddhas födelseplats Lumbini. Verkar vara ganska fridfullt i Nepal för tillfället och får hoppas att det förblir så.
Aja, hade så fint allihopa, tror det är ont om internet i Nepal så får se hur ofta jag kan höra av mig. Men eftersom jag är ett nolife så sätter jag mig nog på första bästa i vilket fall som helst.
Peace out räven.
12 December New Delhi
Jag hinner inte skriva nånting eftersom mitt tåg till varanasi går snart så jag får ta det där eller någon annanstans. Laddar istället upp ett drös bilder från senaste veckorna, många på Lisa och Frida men ni får ha överseende med det.
puss och kram allihopa.
Hoppas ni får er en härlig, kall och snöig vinter nu lisa och frida, frid vare med er.
ps. åk aldrig till indien för att köpa jeans ds.
Direktlänk till bildgalleriet om det inte fungerar här hittar du HÄR
31 November Jaisalmer
Where to start? Jo, i den djupa malaysiska djungeln såklart. Efter många om och men mötte jag upp med tomas & lisa bruno i Jerantut efter en veckas resande från phuket. När jag lämnade penang så hade jag inte en tanke på att det skulle ta mig 24 timmar att åka 30 mil, men efter 3-4 bussbyten och väl framme i Jerantut, gateway of tama negara så stog det klart att det inte var omöjligt iallafall. Vi tog oss in i djungeln, tama negara som är över 130 miljoner år gammal och den äldsta regnskogen på moder jord. Vi gick en lång promenad, klämmde oss igenom dom trånga gråttorna fyllda med båda fladdermöss och fladdermössbajs. Det sista vi gorde var att hopps i en båt för att åka en mil upp för en flod och sen köra floomride(?) ner och skvätta vatten på andra båtar som åkte brevid.
Blöta och kalla men med ett leende på läpparna tog vi oss tillbaka till jerantut och morgonen därefter tog vi en buss till Kuala Lumpur, malaysiska huvudstaden som rymmer 1.3miljoner invånare och dom största twintowersarna i världen som sträcker sig upp imot 400 meter eller något liknande. Det ända tornet som är högre ligger i taiwan tror jag. Vi mötte upp kalle och frida här då vi började fira allas födelsedagar, firandet som skulle sträcka sig en vecka och hela vägen ner till singapore där vi träffa rockstjärnan Budi[boody] som vägrade släppa iväg oss förens födelsebarnet tomas hade druckit en flaming lambogini. Han hade berättat fina historier om eld och ett högt torn och allt bara brinner och man dricker med ett sugrör från botten och allt vad han sa, men eftersom managern inte var inne så fick vi ett litet drinkglas med sambuca som inte brann mycket alls. Efter ett bar trevliga men dyra dagar i singapore så flydde vi landet till Indien medans Tomas åkte tillbaka till kl föratt börja resandet hem till kalla sverige.
Indien indie, vilket land. Vi kom fram runt 23:00 där vi tog en taxi föratt ta oss över hela bombay till ett lite mer turistikt ställe med lite guesthouses osv. Resan dit tog 1-2 timmar och från våran gulsvarta ford från 30-talet så fick vi se det stora gettot Bombay. Vi hade läst en artikel på flyget om hur en bollywoodkändis hade kört rattfull över 15 pers varav 9 hade avlidit, vi fråga oss hur detta är möjligt. Men i indien, där det omöjliga blir så solklart enkelt så är det nästan omlöjligt att inte göra det omöjliga. Här sover näligen människor överallt, under bilar, på bilar, framför bilar, i bagaget i bilar, på gatan, under mattor, på trottoarer, ja överallt. Vi flydde denna staden ganska snabbt eftersom vi inte hade en aning om vad vi gorde där och hoppa på ett tåg och tog oss till Kochi, Kerela.
26 timmars tågfärd och en tuktuktur med världens svettigaste österrikare med en gång som självaste charlie chaplin skulle fyllas av avund så kom vi fram till detta kochi som vi inte heller riktigt vad vi hade här å göra. Och maten instämmde då jag plötsligt slängde ut en gulgrön sörja blandat med ris och potatis ute på en färga med en publik på två svenskor och 300 indier. Jag hade ätit något obehagligt och det visade sig att även Lisa hade gjort detta då hon fick kramper i magen och spydde några gånger. Nångång framåt kvällen blev hon såpass dålig att hon och frida tog sig till sjukhus som jag fått förklarat för mig att det var som man tänker sig ett krigssjukhus under andra världs kriget ser ut, med patienter och råttor överallt. Dom kom tillbaka lite gladare iallafall och vi kunnde sova ett par timmar. Vi åkte ut på en båttripp som inte var alltför spännande, spänningsnivån peakade när vi fick lära oss hur dom gör rep.. REP. Vi tog ett tåg iväg från hellvetet och när vi klev av tåget och ner på perongen stog det Goa på en skyllt.
Goa, indiens strandparadis. Vi stack till palolembeach där vi hängde hela dagarna på stranden och dom sena kvällarna hos ett par araber med vattenpipor och otroligt god mat. Maten var lite utav en höjdpunkt i Goa för här smaka den indiska maten som den smakar i sverige, den thailändska maten smaka bättre än någon annanstans och den mexikanska maten var även den god. Efter en veckas gazzande skulle vi ta oss vidare till Jaisalmer, rajasthan.
Vi hoppa på ett flyg i två timmar för att landa och ta en iskall nattbuss 12 timmar för att hoppa på en ny buss i 6 timmar för att tillslut vara framme i Jaisalmer. Jag säger det igen, iskall nattbuss. Jag är ganska förvånad att vi överlevde. Så nu är vi iallafall i Jaisalmer ute i rajasthans öken. Jag har länge prisat rajasthan och sagt saker som "rajasthan kommer vara det bästa som hänt er" osv. Men jag gillar det väldigt mycket än sålänge, vi spenderade en dag inne på fortets trånga gator och en lunch uppe på taket av en av byggnaderna med en utsikt över hela Jaisalmer. Imorgon ska vi upp i ottan för att åka på kamelsafari, nånting som jag är lite rädd för, senast jag klev upp på något djur var 12 årsen och då bröt jag armen, och kameler är mycket större än hästar :C.
Nu får det vara nog, jag har spenderat för mycket pengar på palestinasjalar idag för att ha råd att surfa mer. Kommer ladda upp bilder när jag kommer till delhi tänkte jag så ni får vänta i en vecka innan ni får ta del av min ökenvistelse. Ha det så bra så länge, kommer nog kunna uppdatera lite oftare nu när lisa och frida åker hem. Tanken är att vi ska åka till Pushkar, new delhi där dom flyger hem, sen kan det hända att jag åker till utran padrech för att hälsa på en indie vi mötte på tåget men det blir förmodligen så att jag sticker till varanasi och badar i ganges och sen upp till nepal och fryser tårna av mig. Ha det iallafall. pöZZ
27 November Goa, Indien
blev lite utav ett kotema, djedje, inte så roligt men whatever.. ska försöka skriva imorgon, om jag inte hinner då så får det bli om några veckor, hade
08 November Kuala Lumpur
Kan skriva att jag var på indiska ambassaden i förrigår föresten, ganska hysteriskt med typ 300 indier som springer runt.. fick sitta där hela dan å vänta i princip.
Det var allt för idag, hare så bra
01 November Kuala Lumpur
REGN
å men gud va vackert da
31 Oktober Georgetown
Mja då var det den 31 oktober och det hände och hjänder sånna här saker roliga saker.
Michael, en tysk kille som jag köpt flygbiljett åt fyller 30 bast... dessutom pratar han precis som anorld scwartznegger och det är svårt att hålla sig för skratt när man är med honom.
Kongo har sitt första demokratiska val den 31 oktober.
Frida fyller 23 om jag inte minns fel, men vad gör det.. hon är ju flera mil bort.
Det finns igentligen inte mycket att berätta om eftersom det inte hänt så mycket den senaste veckan, jag har pluggat in två veckor naturvetenskap på 3 dagar eller nått. Och det är ju nästan en hel vecka. Men jag ska göra ett försök ändå att få denna veckan att låta så roligt som möjligt.
Jo juste, vi tog som sagt en longtailboat med frida kalle och erkan eller johnny be good dagen efter och körde ut till ett rev, båten gick väldigt långsamt och tomas peppade på att vi skulle simma med grodfötterna och dra båten. Men när erkan eller johnny be good hade hoppat i så ångrade tomas sig och kom med den dåliga ursäkten att han är lite förkyld så nu ligger erkan eller johnny be good där i vattnet och skvätter med sina röda grodfötter och ser almänt sur ut, han vill inte dras upp i båten utan simmar brevid. När vi väl kommer fram till revet är erkan eller johnny be good helt slut och lägger sig i båten för att sova lite. Jag och tomas hoppar glatt i och drar ut till en bergsvägg med ett rev som kanske går ner till 15 meters djup. Jag dyker ner halvvägs ungefär och kollar upp och kollar när fiskarna simmar över mig och det känns nästan som att det är på film. Efter ett par dyk så sticker jag tillbaka till båten för att hänga med båtföraren.
Han fråga var jag kommer ifrån.
Sverige säger jag och frågar vart han kommer ifrån.
Thailand säger han, och pekar på en karta jag har med mig.
Jag bjuder han på en cigarett och frågar hur länge han har jobbat på phiphi.
Han tänder cigaretten hostandes och säger att han har lungcancer och han jobbar för att han vill att hans 7 år gammla dotter ska kunna gå på en fin grundskola.
Jag nickar och tar ett blåss från min marbrou light cigarett.
Nu sitter vi i båten allihopa igen, tom erkan eller johnny be good har dratt upp sig själv för den branta stegen. Nu vill vi åka hemmåt mot cliffjumpingen och av bär det, lika långsamt som det gick dit. När vi kommer till cliffjumpingen påstår föraren att vi har vart ute en halvtimme för länge när vi igentligen har vart ute en halvtimme för kort. Erkan eller johnny be good tar saken i hand och visar på sin stora silvriga klocka att vi började åka klockan 13:00 och att klockan nu är 15:30. Båtföraren räknar på fingrarna, 13:00 1 timme, 14:00 2 timmar och 15:00 tre timmar. Efter en del skrikande så förstår han att han har fel och blir väldigt sur. Han kör sönder motorn och vi blir stående ett tag, jag och tomas simmar mot klipperna för att hoppa. Limeklippor är inte riktigt lika släta som våra klippor vi har i sverige utan det är som att gå på spik ungefär, utan att överdriva. Vi får klättra tre meter upp för att kunna ta oss vidare och när vi är uppe på sju meter så är det inte längre spikar man måste gå på utan spjut som sticker upp ur marken, varken jag och tomas vågar ta oss vidare utan hoppar sju meter, mesar som vi var. Efter ett tag bankandes och hammrandes på motor så går den bättre än någonsin och vi kommer iland.
Vi bestämmer oss för att splitta upp ett tag för att mötas upp senare och kanske kolla på thaiboxning och dansa lite. Och jag stannade nere vid phiphistad och spelade några rudner biljard med tomas och drack en winecooler. När klockan blir åtta så äter vi lite och sedan kollar vi på thaiboxning. Dom är fyra stycken uppe i ringen och det är inte thaiboxning dom kör, utan riktig fightclub. Det är två irländare mot två australienare. En australienare får en uppercut och börjar blöda näsblod, men han kunnde inte vara surare utan hoppade in i ringen igen för att få lite mer spö. Vi drar sedan till apachebar och dansar med alla israeliter som finns där, jag visar mina electrikboogiemoves och alla blir avundsjuka när jag gör några piruetter. Vi bestämmer oss för att gå å lägga oss för att vi ska upp tidigt nästa dag för att ta oss vidare, jag till phuket för att hämta lite skolböcker och tomas och lisa till malaysia, perenthien islands för att lisas visum går ut samma dag.
Det är nu det tråkiga börjar, jag åker till phuket och hänger där i två dagar då jag bara studerar och jag kunnde inte bli blekare. Jag tar sedan bussen ner till hatyai, när jag var här sist så hade dom sprängt en bomb på flygplatsen men denna gången gick det problemfritt. Jag åkte 21:30 från phuket och kom fram klockan 03:30. Bussen till Georgetown går 9:30 så jag går runt lite å kollar och sover en blund. Jag tar sedan en minibuss med en galen kille som förare, han kör sönder ett däck på motovägen och blir tvungen att byta mot reservdäcket som är lite större än dom andra däcken. Vi kommer iallafall fram till sist och jag hakar på en kanadänsare som visste vägen till Lovelane i chinatown.
Vi tog in på ett rum och stack sedan till en indisk returang där vi äter gott. Han heter James och är 50, snart 51. Jag säger att mina far är lika gammal som dig och han frågar hur gammal jag är och jag svarar 20. Han säger att han har barn som är äldre än mig, också äter vi vidare. Jag beställde en tikka masala, plain nan och rice. Jag fick in tikka masala, plain nan, rice, chicken soup, raita, nån potatissoppa, en banana lassi och något konstigt chipsbröd som jag funderar på om det är gelly fish, smakar lite salt iaf. Mannen i röd turban säger "on the house, sir." Så där sitter jag med ett halvt bord fullt med mat, kanske skulle kunna mätta en trebarns familj, och bordet brevid mig sitter en liten kineskille och tuggar på sitt bröd och bara kollar på mig. Det var precis det jag behövde.. någon som knappt har råd med mat att sitta å kolla när jag har så mycket mat att det inte finns, det finns inte så mycket mat. Jag äter snabbt upp maten för att sen springa till kassan och betala dom 20 kronorna jag var skyldig dom sen åkte jag iväg till Komatar.
Ett taxfree köpcenter.. jag letar efter min kamera och hittar den, frågar vad den kostar och han säger 3200 och jag säger 3000 ringit utan objektivet och han går med på det. Jag köper två filter och en väska jag kan ha till kameran, hamnar på 3200 till slut plus avgift för visa kortet. En bra affär då samma saker säkert hade kostat upp imot 8000 kronor eller mer och här får jag det för 6500.
Dagen efter tar jag med kameran upp för Penang för att ta en promenad och testa kameran lite. Efter tagit kollektivtrafik till penanghill så kommer jag fram till tågstationen som går upp för det 800 meter höga berget. Det var ingen som sa till mig att tåget får upp för en 45 graders brant men jag ställer mig sammanbiten i en av vagnarna och ser lugn ut. Det är utsidan som är det viktiga, jag kunnde knappast bli räddare. Och jag tänkte på vad som hände i liseberg i sommras... när en vagn på bergodalbanan åkte bakåt in i en annan vagn efter att den hade åkt up 10 meter för den första backen. Och där är jag i en mycket brantare backe och på skylten jag åker förbi står det 300 meter över vattenytan. Aja.. jag kommer tillslut fram iallafall. och pussar den fasta marken under mina fötter. Jag går runt lite och hittar ett iniskt tempel.. inte säker på om det är hindu men alla var iallafall där. Jungfru maria, Vishnu, elefanten och tom Jesus kom och kika förbi. Jag går sedan mot tiger hill som ligger en bra bit bort.. när jag gått två kilometer så fundera jag på varför jag inte tog och hyrde en cykel men går bittert vidare. Jag går vilse... jag kommer inte till någon tigerhill och det stor AWAS på en skylt, jag går vidare ett par hundra meter och vänder sedan om. Jag har på senare tid kommit fram till att AWAS betyder varning, kanske jag var på tiger hill ändå. Jag börjar gå tillbaka iallafall och hittar några apor som jag tar kort på... visste ni föresten att apes och monkeys inte är samma sak.. det ni.
En sak som är ganska kul är att kineser kommer fram å pratar med en ibland när dom ser att man inte är upptagen, det kan vara på busshållplatsen när man väntar på en buss eller om man går till komotar. Ofta är det 60 åriga gammla gubbar som kommer fram, inga av dom har någonsin lämnat penang för att dom inte har råd. No money, no go. Så jag får berätta om den stora vida världen där ute. Jag säger att jorden är rund och och ooooh'ar, att det finns flygande bilar i usa och dom ahhhh'ar. Jag berättar om älgar och björnar, kängrur och näbbdjur, ufon och reinfeldt och dom awwww'ar. Dom får höra det dom vill helt enkelt. Och jag får ut en roliga konversation.
Jag sticker tillbaka till georgetown och träffar micheal den 30 åriga tysken och james den 50 åriga dykkillen. Detta är en lista på grejer om James.
Chicken tandoori
dykinstruktör
engelska lärare
röker
100 000 bath i månaden
röker på
air asia
bangkok
retirement visum
barn
50 bast
valhaj
gillar phillipinerna
avskyr bajs på gatan
langar "sweet mary jane" över gränserna
ubåtar
Nu vet jag inte mer, ganska konsntig helt enkelt.
Jag ska lägga upp lite bilder nu och anledningen till att jag skriver lite konstigt är föratt jag har läst endel erland loe på sistonde.. naiv super och blåst. Förmodligen är inte ens hälften av det jag skrivit sant men om jag inte hade ljugit en massa så hade det blivit ett tre rader långt inlägg.
Jag drar vidare imorgon mot kuala lumpur eller kuantan för att försöka ta mig till jerantut där jag ska träffa tomas och lisa för att dra runt och kasta kottar i skogen. Efterdet så är det sagt att jag ska till phillipinerna men jag funderar på att dra vidare till indien istället då jag hittat ganska billiga flygbiljetter dit. Jag laddar upp lite bilder ni kan på kolla på, finns ingen på mig dock, jag är för långhårig helt enkelt. Nästa inlägg lär inte komma från malaysia iallafall.
Hare fint iallafall, pözz.
26 Oktober Phuket Town
Someone's underneath my bed
The wind's knocking at my window
I'd kill it but it's already dead
It waits till the midnight hour to come
To torture me for the wrong i've done
it just sits there and stares at me
And it won't let me get any sleep
I've got a monster in my closet
Someone's underneath my bed
The wind's knocking at my window
I'd kill it but it's already dead"
Gnarls Barkley - Monster
"Den bor i gaderoben
Den bor under sängen
Den flyger in igenom fönstrerna
Jag hade dödat den om jag inte visste att det skulle komma tusen nya
Den kommer ut vid midnatt
Den kommer för att äta ur min munn
Den sitter där och stirrar
Och jag vågar inte sova
Den bor i gaderoben
Den bor under sängen
Den flyger in igenom fönstrerna
Jag hade dödat den om jag inte visste att det skulle komma tusen nya"
Johannes Eriksson - Cockroaches
Och vad är det med att gå på McDonalds här nere och aldrig komma ifrån kassan med en vanlig meny, antingen får man supersize och eller plus plus meny eller plusmeny, jag vill bara ha menyn för tusan... är det så konstigt.
22 Oktober Koh Phiphi
Det är alltid lite jobbigt att skriva ett inlägg när man inte har skrivit något på 2-3 veckor när sa mycket igentligen har hänt. Detta var nog en av anledningarna till att jag slutade skriva dagbok förra resan jag var ute på.. men jag ska väl inte ge upp så här tidigt.
Det hela började med att jag tog farväl av familjen den tredje oktober och bar av mot gate 26 på landvetter flygplats och hoppa på planet som tog mig till Wien/Österrike, jag hoppades att få en glimt av alperna när jag flög men icke.. österrike är plattare än danmark med massa stora bondgådar och åkrar, fördommar är inget att lita på får man lära sig igen. När jag kommer av planet går jag en sväng om flygplatsen som faktiskt är världens tråkigaste flygplats ska jag tala om för dig, den är ungefär lika rolig som en meatloaf. Iallafall... efter fyra panpizzor och ett paket rökta cigaretter så sätter jag mig på planet och hoppas att inte nån fet snubbe ska sitta brevid mig och tjockissvettas. Och det gör det inte heller, träffar på Daniel och Johannes från sööödern i stockholm, så den 14 timmar långa flygturen blir inte så jobbig som jag hade väntat mig utan ganska trevlig.. klankade ner på lindsey lohan och skrattade åt dåliga flygfilmer tillsammans och pratar om vad för rese vi har framför oss.
När vi väl landar i Bangkok så delar vi på en taxi in till khao san road där jag möter upp Tomas, Lisa och Frida som jag hade tänkt spendera lite tid med här nere dom sex första veckorna. Johannes och Daniel tar in på ett rum brevid men flyttar dagen efter, jag kan förstå varför.. det va riktigt sunkigt och massa oväsen, men jag klagar inte för det var billigt. I bangkok hände det inte så mycket, vi träffade Gavid som försvann fem minuter då och då för att snorta kokain misstänker jag och som har en ambulansbil som han bilat ner till marocco från irland, eller om det var skottland. Vi gick på IMAX också, på en commierulle vid namn Antbully.. det visade sig inte bara vara IMAX utan också 3D, så på med 3D glasögonen å kolla när myror pratar om hur primitiva människor är och njut. Way of the future, waaay of the future skulle leonardo dicaprio ha sagt. Vi gick på weekend market på en lördag, Daniel bar bakis och ute hela natten innan så han hakade inte på men Johannes var med och tomas frida lisa... det gick bra i början, fick köpt en tshirt och en tröjja som jag hade tänkt men sen gick det dåligt.. fanns inte så mycket intressant.. eller så var det bara svårt att hitta. Vi tog skytrainet till en biograf där jag motvilligt gick med på att kolla på World Trade Center. Hur i hellvete kan man göra en drama film om poliser som blir trappade under WTC när alla poliser har dom fetaste mMustascherna.. man skrattade ju bara när man såg dom... dessutom nicolas cage som ser så jefla ledsen ut hela tiden, och mustascherna.. vilket hån. Aja..
lisa tomas frida och jag tog bussen dagen efter med Koh Samet som slutdestination. Jag gillar att kalla detta miami eftersom det är lite som springbreak här, inte för att det är en massa festande men för att alla thailändare kommer hit på helgerna för att koppla av och iof festa... vet inte om det hände så mycket på koh samet igentligen... vi åkte motorcykel en dag.. och frida lyckades göra sönder ena och var lite småbitter resten av dagen.. men fick en bra koll på resten av ön och jag som gillar att åka motorcykel mådde prima. Någonting konstigt hände senare på kvällen.. vi gick ut för att roa oss lite, och sen framåt 0100 tided så skulle vi gå vidare till nästa ställe då vi på något sätt råkade splitta upp i 5 minuter, 5 ganska konstiga minuter.. jag blev uppraggad av en amrikansk tjej på 28 stabila år med en 6 månaders unge sparkande i magen, försökte fly därifrån men var iprincip omöjligt, frida kom till min räddning dock och drog mig därifrån.. och när vi träffade på tomas och lisa så var tomas blöt upp till örona eftersom en kille hade sagt till honom att hans flickvänn låg ute i vattnet jättefull och tänkte ta livet av sig och att han själv inte kunnde gå i för han vart jättefull. Tomas, storsint som han är hoppar i direkt och börjar leta efter tjejen utan tanke på att han förmodligen är fullare än båda dessa mäniskorna tillsammansm, han hittade iaf en naken tanig israelittjej ute i vattnet och drog upp henne. lite lustigt.
Någon dag efteråt så bar det av mot Bangkok igen där vi splittade upp med Frida som skulle möta upp med sin kille. Men jag tomas lisa tog oss en taxi till södra busstationen för att ta en buss ner till Phuket. Vi tar in på vasana guesthouse som ligger i phukettown och nu ska jag fundera lite på vad vi gjorde där... jo vi åkte och köpte snorkel och cyklop och lite grejer eftersom frida hade supit bort min snorkel så var jag tvungen att köpa ny, dessutom läcker den nya lite.. småstörigt. Vi tog en sväng om Patong Beach för att kolla på ladyboysen och tanken var att jag skulle kolla på champions league barca - chelsea.. men trodde den börja 12 inte 2 så vi stack hem å la oss.. annars hängde vi mest på katabeach. Vi träffade en gubbe i phukettown föresten som kom ner efter tsunamin som fotograf, nu bodde han här nere med thaifru och barn och jobbade som securityvakt eller nått, han var väldigt mån om att vi skulle åka till Koh Phiphi på torsdag fredag, så vi stack dit på torsdag, precis som han sa. Vi pratade om prostitution här nere i thailand och han tyckte "det är klart att man måste test" nånting jag reagerade lite på eftersom jag aldrig har haft tanken på att köpa prostituerad, betyder det at jag är dumm i huvudet? om det är så självklart att man måste testa.. aja.. får se hur det blir med det, nån annan gång kanske.. han har öppnat ögonen på mig iallafall.
Vi tog oss iallafall till koh phiphi och detta är faktiskt paradiset på jorden, precis som leonardo dicaprio sa, eller inte.. vet inte vem det var som sa det faktiskt. Det ser ut som det gör på The beach med leonardo dicaprio, ungefär.. det är ingen lagun, det finns en öppning.. men naturen är likadan, berg som sticker upp mitt i havet. Igår roa vi oss på stranden och idag har vi vart ute och snorklat/fridykt. Vi hyrde en longtailboat i tre timmar för 900 bath och drog ut och kollade på the beach beachen och sedan snorkla vi en bit därifrån för att försöka få Lisa att kunna tryckutjämna lite bättre, sedan drog vi ut till ett dykrev som tydligen skulle slutta ner djupare och djupare.. och sluttade gjorde det, från 6 meter till 30 meter djupt.. spikrakt ner. Vi tror inte riktigt på att det var 30 men det kan säkert varit runt 20-25, ska kolla på det med nån dykare senare. Jag dök iallafall ner till botten och hämtade lite sand... tog runt 20 sekunder att bara ta sig upp så djupt var det allt. Efter vi dykt ner så tänkte vi att vi kunnde hälsa på några scubadivers med filmkamera nere på runt 15 meters djup.. så vi letade upp dom och tänkte ta av kläderna för att hälsa på dom nakna... det är ju ganska roligt när dom åker runt som tanks där nere med 10 kilo på ryggen så kommer vi ner med cyklop, snorkel och en balle fladdrandes. Men det gick itne så bra.. när jag just tänkte dyka i så kännde jag att nånting rev mig på axeln och jag trodde det var tomas så jag kollade vänster.. men det var inte tomas utan en brännmanet, så jag hade simmat in i en brännmanet och brännt mig över vänstra axeln och lite på halsen. Fick en fet blåsa men den har gått ner nu. Gick till pharmacy för lite alovera men det kostar för mycket.. ingen människa har ju råd med något sådan lyx. Och nu sitter jag här och skriver, tog ett tag även om det inte står något vettigt.
Har tyvärr inte köpt någon kamera ännu, tänkte gör det i malaysia om 1-2 veckor innan vi drar in i regnskogen och trekkar. Om ett par dagar så splittar jag upp med lisa och tomas då dom flyr landet för att lisas visum snart är slut. Dom ska hänga på perentien islands i malaysia i en vecka typ sedan strålar vi ihop som man säger i borås eller stockholm.. lisa har bild på brännsåret.. ska försöka visa nångång.. och kanske några bilder på phiphi.. för detta är verkligen paradiset på jorden. Imorgon ska vi hyra longtailboat igen och gör lite cliffjumping från 18 meter och kanske sticka till nått hajrev.
Men ha det så bra så länge så hörs vi om 3 veckor ;). Tjao
Internet Explorer
HEJJ
Första inlägget
Det är med en ångestblandad lycka jag ser fram imot den tredje oktober då planet lyfter från Landvetter för att mellanlanda i Wien och senare ta mig 900 mil bort till soliga Thailand. Ångesten kommer inte bara ifrån att jag ska studera Naturvetenskap A , vilket i och försig är väldigt tråkigt, utan också för att jag ska spendera två månader själv i Malaysia och Indonesien. Många säger att det är det ultimata sättet att resa, man träffar en massa folk man kanske inte hade pratat med annars och man får resa som man vill. Men jag har redan erfart att resa själv och jag fick hemlängtan redan efter en vecka. Men när jag tillslut kom hem och David, David, Tomas och Patrik knackade på min dörr i ett smutisgt Vientiana så blev jag så otroligt glad att se dom så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Denna gången är det åtta gånger så lång tid jag ska vara ensam och jag tror det kan bli jobbigt men sen kommer ett par goda vänner ner till Bangkok och om jag blir åtta gånger så glad än jag blev förra gången så kommer det vara värt det.
Nu orkar jag inte skriva mer.
