Mja då var det den 31 oktober och det hände och hjänder sånna här saker roliga saker.

Michael, en tysk kille som jag köpt flygbiljett åt fyller 30 bast... dessutom pratar han precis som anorld scwartznegger och det är svårt att hålla sig för skratt när man är med honom.
Kongo har sitt första demokratiska val den 31 oktober.
Frida fyller 23 om jag inte minns fel, men vad gör det.. hon är ju flera mil bort.

Det finns igentligen inte mycket att berätta om eftersom det inte hänt så mycket den senaste veckan, jag har pluggat in två veckor naturvetenskap på 3 dagar eller nått. Och det är ju nästan en hel vecka. Men jag ska göra ett försök ändå att få denna veckan att låta så roligt som möjligt.

Jo juste, vi tog som sagt en longtailboat med frida kalle och erkan eller johnny be good dagen efter och körde ut till ett rev, båten gick väldigt långsamt och tomas peppade på att vi skulle simma med grodfötterna och dra båten. Men när erkan eller johnny be good hade hoppat i så ångrade tomas sig och kom med den dåliga ursäkten att han är lite förkyld så nu ligger erkan eller johnny be good där i vattnet och skvätter med sina röda grodfötter och ser almänt sur ut, han vill inte dras upp i båten utan simmar brevid. När vi väl kommer fram till revet är erkan eller johnny be good helt slut och lägger sig i båten för att sova lite. Jag och tomas hoppar glatt i och drar ut till en bergsvägg med ett rev som kanske går ner till 15 meters djup. Jag dyker ner halvvägs ungefär och kollar upp och kollar när fiskarna simmar över mig och det känns nästan som att det är på film. Efter ett par dyk så sticker jag  tillbaka till båten för att hänga med båtföraren.

Han fråga var jag kommer ifrån.
Sverige säger jag och frågar vart han kommer ifrån.
Thailand säger han, och pekar på en karta jag har med mig.
Jag bjuder han på en cigarett och frågar hur länge han har jobbat på phiphi.
Han tänder cigaretten hostandes och säger att han har lungcancer och han jobbar för att han vill att hans 7 år gammla dotter ska kunna gå på en fin grundskola.
Jag nickar och tar ett blåss från min marbrou light cigarett.

Nu sitter vi i båten allihopa igen, tom erkan eller johnny be good har dratt upp sig själv för den branta stegen. Nu vill vi åka hemmåt mot cliffjumpingen och av bär det, lika långsamt som det gick dit. När vi kommer till cliffjumpingen påstår föraren att vi har vart ute en halvtimme för länge när vi igentligen har vart ute en halvtimme för kort. Erkan eller johnny be good tar saken i hand och visar på sin stora silvriga klocka att vi började åka klockan 13:00 och att klockan nu är 15:30. Båtföraren räknar på fingrarna, 13:00 1 timme, 14:00 2 timmar och 15:00 tre timmar. Efter en del skrikande så förstår han att han har fel och blir väldigt sur. Han kör sönder motorn och vi blir stående ett tag, jag och tomas simmar mot klipperna för att hoppa. Limeklippor är inte riktigt lika släta som våra klippor vi har i sverige utan det är som att gå på spik ungefär, utan att överdriva. Vi får klättra tre meter upp för att kunna ta oss vidare och när vi är uppe på sju meter så är det inte längre spikar man måste gå på utan spjut som sticker upp ur marken, varken jag och tomas vågar ta oss vidare utan hoppar sju meter, mesar som vi var. Efter ett tag bankandes och hammrandes på motor så går den bättre än någonsin och vi kommer iland.

Vi bestämmer oss för att splitta upp ett tag för att mötas upp senare och kanske kolla på thaiboxning och dansa lite. Och jag stannade nere vid phiphistad och spelade några rudner biljard med tomas och drack en winecooler. När klockan blir åtta så äter vi lite och sedan kollar vi på thaiboxning. Dom är fyra stycken uppe i ringen och det är inte thaiboxning dom kör, utan riktig fightclub. Det är två irländare mot två australienare. En australienare får en uppercut och börjar blöda näsblod, men han kunnde inte vara surare utan hoppade in i ringen igen för att få lite mer spö. Vi drar sedan till apachebar och dansar med alla israeliter som finns där, jag visar mina electrikboogiemoves och alla blir avundsjuka när jag gör några piruetter. Vi bestämmer oss för att gå å lägga oss för att vi ska upp tidigt nästa dag för att ta oss vidare, jag till phuket för att hämta lite skolböcker och tomas och lisa till malaysia, perenthien islands för att lisas visum går ut samma dag.

Det är nu det tråkiga börjar, jag åker till phuket och hänger där i två dagar då jag bara studerar och jag kunnde inte bli blekare. Jag tar sedan bussen ner till hatyai, när jag var här sist så hade dom sprängt en bomb på flygplatsen men denna gången gick det problemfritt. Jag åkte 21:30 från phuket och kom fram klockan 03:30. Bussen till Georgetown går 9:30 så jag går runt lite å kollar och sover en blund. Jag tar sedan en minibuss med en galen kille som förare, han kör sönder ett däck på motovägen och blir tvungen att byta mot reservdäcket som är lite större än dom andra däcken. Vi kommer iallafall fram till sist och jag hakar på en kanadänsare som visste vägen till Lovelane i chinatown.
 Vi tog in på ett rum och stack sedan till en indisk returang där vi äter gott. Han heter James och är 50, snart 51. Jag säger att mina far är lika gammal som dig och han frågar hur gammal jag är och jag svarar 20. Han säger att han har barn som är äldre än mig, också äter vi vidare. Jag beställde en tikka masala, plain nan och rice. Jag fick in tikka masala, plain nan, rice, chicken soup, raita, nån potatissoppa, en banana lassi och något konstigt chipsbröd som jag funderar på om det är gelly fish, smakar lite salt iaf. Mannen i röd turban säger "on the house, sir." Så där sitter jag med ett halvt bord fullt med mat, kanske skulle kunna mätta en trebarns familj, och bordet brevid mig sitter en liten kineskille och tuggar på sitt bröd och bara kollar på mig. Det var precis det jag behövde.. någon som knappt har råd med mat att sitta å kolla när jag har så mycket mat att det inte finns, det finns inte så mycket mat. Jag äter snabbt upp maten för att sen springa till kassan och betala dom 20 kronorna jag var skyldig dom sen åkte jag iväg till Komatar.
Ett taxfree köpcenter.. jag letar efter min kamera och hittar den, frågar vad den kostar och han säger 3200 och jag säger 3000 ringit utan objektivet och han går med på det. Jag köper två filter och en väska jag kan ha till kameran, hamnar på 3200 till slut plus avgift för visa kortet. En bra affär då samma saker säkert hade kostat upp imot 8000 kronor eller mer och här får jag det för 6500.

Dagen efter tar jag med kameran upp för Penang för att ta en promenad och testa kameran lite. Efter tagit kollektivtrafik till penanghill så kommer jag fram till tågstationen som går upp för det 800 meter höga berget. Det var ingen som sa till mig att tåget får upp för en 45 graders brant men jag ställer mig sammanbiten i en av vagnarna och ser lugn ut. Det är utsidan som är det viktiga, jag kunnde knappast bli räddare. Och jag tänkte på vad som hände i liseberg i sommras... när en vagn på bergodalbanan åkte bakåt in i en annan vagn efter att den hade åkt up 10 meter för den första backen. Och där är jag i en mycket brantare backe och på skylten jag åker förbi står det 300 meter över vattenytan. Aja.. jag kommer tillslut fram iallafall. och pussar den fasta marken under mina fötter. Jag går runt lite och hittar ett iniskt tempel.. inte säker på om det är hindu men alla var iallafall där. Jungfru maria, Vishnu, elefanten och tom Jesus kom och kika förbi. Jag går sedan mot tiger hill som ligger en bra bit bort.. när jag gått två kilometer så fundera jag på varför jag inte tog och hyrde en cykel men går bittert vidare. Jag går vilse... jag kommer inte till någon tigerhill och det stor AWAS på en skylt, jag går vidare ett par hundra meter och vänder sedan om. Jag har på senare tid kommit fram till att AWAS betyder varning, kanske jag var på tiger hill ändå. Jag börjar gå tillbaka iallafall och hittar några apor som jag tar kort på... visste ni föresten att apes och monkeys inte är samma sak.. det ni.

En sak som är ganska kul är att kineser kommer fram å pratar med en ibland när dom ser att man inte är upptagen, det kan vara på busshållplatsen när man väntar på en buss eller om man går till komotar. Ofta är det 60 åriga gammla gubbar som kommer fram, inga av dom har någonsin lämnat penang för att dom inte har råd. No money, no go. Så jag får berätta om den stora vida världen där ute. Jag säger att jorden är rund och och ooooh'ar, att det finns flygande bilar i usa och dom ahhhh'ar. Jag berättar om älgar och björnar, kängrur och näbbdjur, ufon och reinfeldt och dom awwww'ar. Dom får höra det dom vill helt enkelt. Och jag får ut en roliga konversation.

Jag sticker tillbaka till georgetown och träffar micheal den 30 åriga tysken och james den 50 åriga dykkillen. Detta är en lista på grejer om James.

Chicken tandoori

dykinstruktör

engelska lärare

röker

100 000 bath i månaden

röker på

air asia

bangkok

retirement visum

barn

50 bast
valhaj
gillar phillipinerna
avskyr bajs på gatan
langar "sweet mary jane" över gränserna
ubåtar

Nu vet jag inte mer, ganska konsntig helt enkelt.

Jag ska lägga upp lite bilder nu och anledningen till att jag skriver lite konstigt är föratt jag har läst endel erland loe på sistonde.. naiv super och blåst. Förmodligen är inte ens hälften av det jag skrivit sant men om jag inte hade ljugit en massa så hade det blivit ett tre rader långt inlägg.

Jag drar vidare imorgon mot kuala lumpur eller kuantan för att försöka ta mig till jerantut där jag ska träffa tomas och lisa för att dra runt och kasta kottar i skogen. Efterdet så är det sagt att jag ska till phillipinerna men jag funderar på att dra vidare till indien istället då jag hittat ganska billiga flygbiljetter dit. Jag laddar upp lite bilder ni kan på kolla på, finns ingen på mig dock, jag är för långhårig helt enkelt. Nästa inlägg lär inte komma från malaysia iallafall.

Hare fint iallafall, pözz.